Referat 2020

Kryptogam-cirkeln Östra Ringarp
– den 5 december

Under en gemytlig och skön vandring letade vi mossor och lavar i biotopskyddet, bokskogen, intill Hjälmsjön (Ringarpssjön). Elva personer korsade sina steg mellan bokstammar, lågor, markytor för att försöka bestämma kvastmossor, cypressflätor, fjädermossor, falska vitmossor, hättemossor, gräsmossor, bitterlav, porlav, skriftlav…

Trevlig samvaro, fikat intaget nära sjön, nära Lasapella.

Text: Janne Johansson
Foto: Perry Vigelsbo

 

Vandring vid Åsljungasjön
– den 14 november

Foto: Perry Vigelsbo

 

 

Kryptogamcirkeln
– den 24 oktober

Vi har ju i Örkelljungabygdens Natur försökt lära oss mer om svampar, lavar och mossor i form av en cirkel. Nu har vi återstartat och börjat med en härlig tur till Finja och Mölleröd. Ett tiotal vetgiriga personer slöt upp och startade vid en fd täktmosse i Finja, strax intill Finjasjön. Förresten finna intill denna mosse en märklig plats, där man hittat en mycket tidig boplats för människor, ungefärligt daterat till 12 000 f Kr. Länge var denna plats den allra äldsta boplatsen som tyder på invandrande människor i Sverige. Möjligen finns idag någon plats som ”gått om” i ålderlighet. Man brukar kalla denna kultur för ”Hamburgkulturen”.

Som inspirerande guide i mossornas rike hade Carl Axel Andersson från GBF ställt upp. Vi njöt av hans kunskap och Lena var vänlig nog att skriva upp flertalet av de mossarter som vi försökte lära oss. Sammantaget med fikat och mosstittandet vid Mölleröds kungsgård kom vi upp i ca 35 olika mossarter. Vi kan väl nämna några… stor gräsmossa, pösmossa (namngivningen syftar inte på någon speciell politiker), kammossa, långfliksmossa, cypressfläta, krushättemossa. Stubbkvastmossa, platt fjädermossa, guldlockmossa, skruvbryum, liten neonmossa, stor klockmossa, murtuss, fällmossa. Visst är det många härliga namn att ”smaka på”.

Man måste nog säga att vi som deltar i cirkeln mest alla är noviser. Men engagemanget för att lära sig mer verkar vara stort. Mölleröds kungsgård inbegriper en del mycket mäktiga ekar, förutom grunderna av kungsgården. Enligt en informationsskylt byggdes slottet år 1580 och brändes 1678. Därefter byggdes det aldrig upp igen. Beate Huitfeldt ägde området i 40 år, mellan 1586-1626, hon var dessutom hovmästarinna hos den danska drottningen. När Kristianstad anlagts kring 1614 gästade kung Christian IV ofta kungsgården. ”Hans ressällskap brukade få övernatta i en raststuga ute vid landsvägen i Gäddastorp. Vid de kungliga besöken en myckenhet med mat, bl. a. ”fjärhanar” (tjäder), ”urhöns” (orre) och färsk finjasjögädda.” I augusti 1678 brändes Mölleröd av en dansk styrka efter order av generalen Frederik von Arenstorrf.

Text: Janne Johansson
Foto: Perry Vigelsbo

 

Svampexkursion med Mikael Bergqvist
3 oktober

Svampvandring står det på programmet. Det har varit en ganska torr period senare tid, undrar om det ska komma några deltagare ändå. Utanför gamla Netto samlas vi, bilar dyker upp. Till slut är vi 15 personer, det är inte dåligt. Och från Bjärnum kommer Mikael Bergqvist och med honom kunskapen den där lite extra. Det bådar gott. Vår bilkaravan åker Hallandsvägen upp, via Tockarp till Lönsjöholm. Målet är skogarna, fuktmarken i östra delen av Långalts myr. Här är alltid så fint, märkbara rullstensåsar, omväxlande småbrutenhet, kärr, torvmark.

Som vi brukar blir vandringen som ett ”dragspel” med ömsom samling kring nya fynd, ömsom letande lite var för sig. Det är ofta torrt, torrt så det räcker. Men någon hittar en kremla, brokkremlan ska man inte missa. Den är god! En liten lökbroskskivling som vi sätter under näsan, den luktar starkt trots sin litenhet. Efter en stund har någon fått upp ögonen för små trattkantareller. Det är ännu lite tidigt för denna favorit för många. Vår riktning blir mot en bastant rullstensås i kant med myren. Uppe på krönet intas dagens fika, mycket småprat i kulissen, bland blåbärsriset och närheten till den fina myren, Långalts myr. Det finns faktiskt fortfarande kvar ganska många plockbara blåbär här i denna kantskog.

Övre raden från vänster: Senapskremla, brokkremla, ametistskivling.
Nedre raden från vänster: kamskivling, storkremla och ullklubba.

Den finaste naturskogen är nog den som följer mosskanten norrut. Så där oskött, fallna träd under nedbrytning, ett gäng bleka taggsvampar, några delikat vackra klibbtickor med ”tårlika, klara vätskedroppar” och så de pyttesmå röda bollarna som smycken på den murkna trädstammen. Det måste väl vara ullklubbor, tror jag vid koll efteråt. Mikael förklarade, gav sidoblickar, allt var trevligt på ett trevligt sätt. Allra trevligast var kanske den unga flicka som med sin pappa kommit ända från Malmö för att få uppleva något annat än de sydskånska skogarna. På tal om blandad tillhörighet så fanns det också några från Bjärred (sommarstuga i Ö-a), någon från Bjäre, en från Halmstad…

Under slutspurten fick vi lektioner i hantering av citrongul slemskivling, av att skilja brunsoppar, rutsoppar och de värdiga karl johan-svamparna åt. En olivvaxing blev nog den sista matsvampen som demonstrerades. Visst blev det en njutbar dag ute i moder natur, som alltid.

Text och foto: Janne Johansson

 

Vandring på Hallandsåsen
– 20 septemper 2020

Dagens vandring på Hallandsåsen gick till Musikedalens naturreservat (musike, gammalt namn för myskmadra). Vi var tolv personer som gick en runda på c.a 5km mest på små skogsvägar. Säsongen går mot sitt slut när det gäller flora och fågelsång, men en hel del hittade vi att se på. Först hittade vi en påkörd brun huggorm, mycket med sumpnoppa och skogsnoppa, fina exemplar av kambräken. Blodroten var väl det som blommade bäst, men även ögontröst hittade vi på några ställen. Svamp fanns en hel del olika sorter, bl.a olika soppar. Fågelläte var mest talgoxe, blåmes och grönsiska.

Vi fikade först i en glänta i bokskogen där vi studerade mossor och lavar men kom fram till att vi behöver lära oss mer. Vi kom in på en gammal väg där det växte fina lavar tillhörande Cladoniasläktet och nedanför hörde vi bäckens porlande. Vi intog en andra fika innan vi började bestigningen av Klintehallar, höjdskillnad ca. 50 meter. Det var brant uppför i bokskog, väl uppe konstaterade vi att lövverket tog bort det mesta av utsikten. Nedstigningen tog vi en lite lättare väg förbi stora rotvältor av gran o fur men även stora stående mäktiga bokar och granar. Väl nere på väg igen såg vi på brandticka på en granlåga. Avslutning blev vid resterna av en gammal kvarn.

Text: Evy och Lars Schale
Foto: Janne Johansson

 

Fågelexkursion till Skälderviken
– 5 september 2020

Idag den 5 september genomfördes en kustexkursion med tunga moln hängande över oss, och som också kom över oss när vi var i Farhult. Men har man bara den rätta klädseln, så funkar det ändå. På alla lokalerna vi besökte var det högt vattenstånd efter NV vindar. Många kärrsnäppor på denna lokal vid Farhult, därutöver minst 3 sandlöpare, 7 kustsnäppor och minst 20 större strandpipare. Då vattnet föll åkte vi vidare till Rönnen och familjen Wernerssons skyddande uterum där också matsäcken förbrukades. Regnet upphörde medan solen tittade fram. Grågäss och framför allt vitkindade gäss där. Nu vid 11-tiden anlände flock efter flock efter förmiddagens bete uppe på fälten. De tog inte mark inne i viken, utan utanför Rönnens långa, avsmalnande arm, som sträcker sig ut i Skälderviken.

Flera 1000 hade nog kommit när vi lämnade lokalen. Inga vadare här att tala om. En myrspov, en rödbena, 4 gluttsnäppor, i lilla viken inga vadare alls, ett antal krickor, gräsänder. Sedan Sandön, där högvatten gjorde det omöjligt för annat än simmande fågel. Ca 270 gräsänder, och bland dem 3 bläsänder. En fiskgjuse passerade, en rastande brun kärrhök, en ung havsörn. Utanför ön, på de enda sandreveln, en mycket vacker kustpipare i full sommardräkt, tillsammans med 2 myrspovar. Borta mot Rönnen till lyfte plötsligt tusentals gäss, anledningen var då en gammal havsörn som fick dem på vingarna. Ja, vi var inte så många, men oj vad trevligt vi hade.

Text: Björn Herrlund
Foto: Perry Vigelsbo (några av fågelbilderna tagna vid tidigare tillfällen)

 

Skeingesjön med omnejd – floracirkeln
– 22 augusti 2020

På lördagen den 22 augusti blev det avslutningsdag för 2020 års floracirkel. Kosan ställdes österut, bort till markerna runt Vieån, Helgeån och deras utflöde i Skeingesjön. I det sköna vädret var det 12 personer som avsatt dagen till att studera och vistas i det fina naturområdet med vatten av olika slag som närmsta granne.

P-platsen vid Björkeberga gård i söder var angörningsplats. Vi styrde snart våra steg ut över de flacka maderna norrut; till vänster fanns den lilla Tuvesjön och en bit bort till höger låg en lummig dunge, en udde ut i sjön – med rester från den gamla 1100-tals borgen, Skeingeborg. Här ska den grymme Peder Oxe ha härskat för nästan tusen år sen. Efter fikat som intogs innanför muren och efter det att Gunhild berättat om förvecklingarna på Björkeberga gården på 1600-talet vandrade vi bort till Vieåledens dragflotte, där leden ska passera Helge å. Vi gjorde dock endast en kortare tur-retur-dragning denna gång. Jättegröe, grenrör, rörflen, fackellblomster, vild kalla, kranssvalting, hampflockel, sprängört, nysört, ängsruta hörde till växter vi ägnade tid… Och nära en upptrampad stig fanns en lokal för klockgentianan, denna vackra, men sällsynta blomma.

Bilarna rullade därefter vidare och via Gubbarp, Ekeröd åkte vi över till områdets norra sida, till Hörlinge byns domäner. Det rejält tilltagna fågeltornet vid Hörlinge ängar bestegs och vi kunde härifrån blicka ut över de slåttrade, vidlyftiga madängarna. Denna typ av madslåtter var väldigt vanlig och omfattande längs Vieåns flacka närområden förr i tiden.  Två grunda, mindre sjöar syns från tornet, vilka torråret 2018 blev helt uttorkade, varvid mängder med musslor fick sätta livet till. Gunhild berättade att områdena framför tornet under senare år blivit påtagligt mindre översvämmade av vatten. Tyvärr.

Sista stoppet blev i ett område med lövdungar och slåttrade ängar strax intill Helgeå. Även här finns en förekomst med klockgentiana, faktiskt den lokal som under många år hyst flest individer. Floraväktarna räknar stänglar när det är klockgentinanan man vill ha koll på. Förra året räknade man här in hela 570 stycken klockgentianestänglar. Men denna lördag hittade vi väldigt få trots vårt letande… Under fikat vid Helgeåns breda åfåra flög en glada förbi och Thomas vaksamma öga kunde inte heller låta bli att upptäcka en jagande, förbiflygande lärkfalk. Det tackade vi för. Nere på marken hittade någon annan en säregen fjärilslarv som senare bestämdes till syraftonfly.

Text: Janne Johansson
Foto: Perry Vigelsbo och Janne Johansson

 

Fladdermössens värld, Hjälmsjöns västra sida
-18 augusti 2020

Denna stilla, småmulna kväll hade vi lyckan av att ha Stefan Viktorsson som vår eminente fladdermusguide mellan 20-22.15. Vi var nio personer som mött upp för att berika sitt kunnande. Kvällen började med att Stefan berättade om fladdermusgruppens liv och leverne. Fladdermössen är den nästvanligaste däggdjursgruppen i världen och den enda som har förmågan att flyga!!

Efter Stefans genomgång blev vi tilldelade vars en detektor och så började vårt sökande efter skymningens nattdjur. I början var det lite trögt med hittandet av några fladderdjur, men en dvärgpipistrell flög nära Månssons villa och ner vid Abborrasjöns strand hördes troligen större brunfladdermus; fast Stefan nämnde att dvärgpipistrellen kan ha ett liknande lågfrekvent läte som en ”kärlekssång”. Arterna har sin parningssäsong nu mot hösten till. Ut på roddarnas udde, vid målgången hördes tydligt en vattenfladdermus.

Vi vände så tillbaks igen och när vi återhört dvärpipistrellen kunde även en gråskimlig fladdermus och även en nordfladdermus inräknas. Och kanske var det också en mustasch-/taiga fladdermus som också smet förbi. Avslutningsvis gick vi ut på en längre bryggan i Hjälmsjön… och där fick vi uppleva ett livligt spel från en pipistrell, möjligen var det en sydpipstrell. Stefan lovade kolla upp möjligheten. Ett STORT TACK till Stefan att han åkte hit ända från Linderöd. Vi blev glada.

Text och foto: Janne Johansson

 

Biparadiset i Örkelljunga, guidning av Mikael Sörensson
– 15 augusti

Det nyutslagna gullriset lyste upp som små solar och gräshoppornas gnisslande läte i det torra gräset hälsade oss välkomna denna dag. När vi samlades vid tiotiden var det ännu behaglig temperatur som sedan snabbt skulle stiga till närmare trettio grader. Men sol, värme och blygsam vind är perfekt insektsväder – så vilken tur ändå.

Skånes Fagerhults scoutkår var glädjande med från start och hjälpte till med håvandet och Mikael Sörensson hade fullt upp med att artbestämma och berätta om fångsterna. Ledarna Eva och Birgit hjälpte till så gott de kunde i detta sammelsurium av arter. ”jo det stämmer, en lyckospindel”, bekräftade Mikael. Olika skalbaggar, fjärilar, blomflugor, gräshoppor och säkert ett och annat bi, eller? Det finns ju upp emot 300 arter av bin varav en del är svåra att bestämma och så finns det rovsteklar som kan vara förvillande lika. Vid sandvallarna presenterades den smått unika tigerspindeln, en stor gul- och svartrandig spindel som troligen kommit till sandtaget i Ekholm genom sin förmåga att med långa trådar förflytta sig med vindens hjälp.

Scouterna bjöd sedan på kall saft och varmkorv så att alla skulle orka med resten av dagen. För den sugne fanns även kaffe och kaka – stort tack!

Klockan fjorton äntrade Mikael scenen igen. Efter ett kort men inspirerande föredrag i lövskugga gick han lös på vegetationen med en väldig slaghåv. ”Det är ett jäkla jobb med denna håv, men det ger ett gott resultat”, menade Mikael som snart kunde visa upp resultatet. Det blev många frågor kring innehållet och de olika insektsgrupperna.

Efter detta plockades den lätta lufthåven fram och ett mer selektivt förfarande tog vid. ”Den sandiga, magra marken med sina sandblottor är perfekt, gärna som stigar”, berättade Mikael, som menar att många solitära bin ofta följer dessa och bygger sina bon i kanterna. Vi blev visade flera exempel på små kratrar av sand som skvallrade om detta. ”Vid det långsträckta utgrävda haket nära skogskanten går det troligen att hitta upp mot 400 arter”, fortsatte Mikael och pekade bort mot det sydvända partiet av det före detta sandtaget. Brynmiljöer är ett annat viktigt inslag tillsammans med blommande växter. En och annan blåmunk kunde ännu hittas och här och var växte åkervädd, båda viktiga näringskällor.

En timmes vistelse med håven ute på det flacka området gav många uppslag till diskussioner. Emellanåt besöktes skugga vid de halvstora tallarna och komna till den nedgrävda eken, vid ingången, avslutades denna varma dag med de viktiga insekterna i fokus.

Text: Pär Svensson
Foto: Birgit Svensson

 

Floracirkeln vid Skälderviken
– 11 augusti

Floracirkeln vid Skälderviken. Foto Janne Johansson

Tisdagen den 11 augusti var vi 13 personer som sammanstrålade för att uppleva växt- och fågellivet ute vid Skäldervikens stränder. En varm dag följdes av en stilla, behaglig sen eftermiddag.

Vi började vid Utvälinge och den långa bryggan ut till Sandön. Den södra delen av ön har beträdnadsförbud och där är det fåglarna, häckande och rastande, som ska få rå sig. På den andra halvan är det badare och naturvänner som får samsas.

Floracirkeln vid Skälderviken. Foto Janne Johansson

Stora mängder med bladvass finns på många håll och mer uppe på ön, dess torrare del, finns sandrör i riklig mängd, men också strandråg. När vi drog oss till öns östra del med utsikt över Vegeån och området Klören hittade vi även saltarv, sodaört, marviol, åkermolke, spjut- och strandmålla. Ett antal välmående köttdjur latade sig på andra sidan ån.

När vi vandrade över till ön vid exkursionens start kretsflög en fiskgjuse över viken och senare sågs också en brun kärrhök. Ett gäng tofsvipor stod vid åns östra strand, tillsammans med en gentil, ståtlig ägretthäger! En mer sydlig hägerart som alltmer börjat visa upp sig. Ett gäng med 10-talet gråhägrar fanns också i åns vatten. Och visst var det några grönbenor som gav lätta läten ifrån sig.
Vi kunde förstås inte låta bli att beskåda de bevingade fåglarna fast vi ju deltog i en floracirkel.

På fastlandssidan växte kraftiga blad av strandkvanne, några fåtaliga blommande strandastrar och med Thomas hjälp hittades också den sällsynta strandmolken!

Sodaört, sandrör och kärleksört. Foto Janne Johansson

Sodaört, sandrör och kärleksört.

Nu bar det av till Heljaröd och en skön vandring längs stranden och på strandängarna vid Rönnen följde. Och snart blev det fika, sittande på bänkbord eller på stenblock intill. Myckenhet med prat och prat. Vitkindade gäss drog runt över huvudena, även andra gäss. Och några småflöjtande ljungpipare kunde vi inte missa.

Har man ögonen inställda på gräs och örter så blir man sällan lottlös. Fältmalört och gråbo, kärleksört, åkervinda, snårvinda. På den ganska karga ”heden” fanns förstås mycket rödven, dessutom vårbrodd, stagg, luddtåtel, kruståtel, tuvtåtel… Det säreget växande, ofta mycket vanliga sandstarret kunde noteras och bort mot en fuktigare del länga vandringsstigen fanns mer högväxta arter som rosendunört, vägtistel, kärrsilja.

Nöjda med en avkopplande, avstressande vistelse vid havet återvände vi till bilarna. Vi startade ca 16.00 och var hemma igen ca 20.00.

Text och foto: Janne Johansson

 

Floracirkeln vid Värsjön mm
– 3 augusti

Fantastiskt fin eftermiddag, kväll denna floracirkeldag. Vi var 10 personer som slöt upp och vi började vid den idylliska gylen nära Sandsjöholmsgården. Så vackert och en ny upplevelse för många. Det enkla, men säregna kallgräset, Scheuchzeria palustris, sågs i hundratal, tusental längs gylens alla gungflyartade stränder.

Annars noterades också dystarr, rundsileshår, tranbär, rosling, hjortron, vitag. Och med hjälp av Patrics ”vispande” insektshåv fick vi på nära håll skåda den pampiga blå kejsartrollländan. ”Tänk att den skulle finnas här vid denna lilla gyl” kommenterade Patric!

Längsta stoppet gjordes vid Osbäckens utlopp från den fina Värsjön. Fika och växtkoll tog vid. Vi jämförde tvärsnitten på några olika rosettväxter som notblomster, strandpryl och några i landflutna strån av braxengräs. Dessutom granskade vi brunag (vitagen fanns ju vid Gylen), dysäv, strandklo, hårslinga, någon form av bläddra. Bland annat.

Avslutningen blev en vandring till platsen för en medeltida borg nära en av Vittsjö-sjöarna. Det var Gunhild som guidade. Först beskådade vi bortåt 200 knärotsstänglar, varav flera var smått överblommade, men en hel del hade ännu vita små orkidékalkar att visa upp. Ute på borgudden berättade Gunhild om de utgrävningar som under åren gjorts, den senaste och mest omfattande hade Anders Ödman som huvudman. Borgen lär i varje fall kunna härledas bak till 1300-talet. Idag ser man föga av den märkliga fd byggnationen…

En trevlig exkursion med natur- och kulturintresserade personer.

Text: Janne Johansson
Foto: Perry Vigelsbo och Janne Johansson

 

Ängahöstnad i Spångabygget
– 30 juli

Slåtter på Spångabygget. Foto Janne Johansson

En lång tradition. En fyrtioårig! Det var Kjell Karlsson som var inspiratorn till att Örkelljunga fältbiologer 1979 började slå ett stycke gräsmark vid Pinnån, nära Brukets kvarn med hjälp av liar. Vi kallade området för Holmasidden. Under tretton år i rad använde vi årligen en sensommardag till att på gammaldags vis slå av gräset med hjälp av vassa lieblad. Förutom vi yngre fältbiologer fick Kjell gamla erfarna liemän att ställa sin tid till förfogande.

År 1991 förflyttades lieslåttern till Otto Gustafssons marker i Spångabygget. Till en växtrik, smått unik sidvall, en ängahöstnad som skulle genomföras på gammalt vis. Att vi övergav Pinnåslåttern berodde på att vi tyckte kommunpolitikerna var knepiga och negligerade vår insats.

Uppe i Spång blev vi hjärtligt välkomna av Otto… Ängen hade nyttjats som äng fram till andra världskriget och där uppe växte, växer granspira, vattenklöver, småvänderot, tätört, loppstarr, ängsstarr, nålstarr, dystarr, grässull, kärrull. Många arter som alltmer hotas till sin existens.

År 2020 håller vi fortfarande kvar vid vår tradition med denna slåtterdag, i regel avhållen i början av augusti. Skillnaderna nu trettio är senare är små, fast nu är det faktiskt ett flertal kvinnor som bidrar och greppar lien och hjälper till med bravur.

Slåtter på Spångabygget. Foto Janne Johansson

Slåtter på Spångabygget. Foto Janne Johansson

I torsdagskväll samlades därför nio frivilliga, ”lättövertalade” personer – antingen med egna lieblad, lieskaft i bilen sin eller så lånade föreningen ut ett sådant ”paket” till den lielöse. I stort nyttjades tre timmar för att genomföra höstandet, men att slå av all gräs och örter med lie på denna äng är inte det lättaste. En mängd tuvor, med olika ursprung, både försvårar och skapar variation när vi långsamt drog oss nerför längs sluttningen. Mycket vattenklöverblad finns på flertalet håll, dessa är ganska lätta att slå av. Smala gräs är däremot värre och uppe i sidosluttningen är det det bredbladiga gräset blåtåtel som dominerar fältskiktet.

Slåtter på Spångabygget. Foto Janne JohanssonNågon halvtimme innan vi var färdiga avbröt Eva vårt arbete. Nu var det utskänkning! Inte det sämsta. En kladdkaka med blåbär och lime. Och vispgrädde. Och kaffe förstås. Det lät sig smakas.

Visst var det en speciell kväll, denna torsdagskväll. Själv hävdade jag att en sådan kväll är bättre än stämningen på en nobelmiddag! Mer av högtid och ”helighet”. Tack alla som var med, speciellt Erik Jansson, 88-åringen som tvunget ville vara med i år igen.

Text och foto: Janne Johansson

 

Vägkanternas flora
– 18 juli

Vägkanternas flora, foto Perry Vigelsbo

Denna vackra, stilla lördagsförmiddag är vi 11 personer som sammanstrålar uppe i Sandsjöholm, nära Skånes Värsjö. Vi vandrar i stilla mak längs den lilla grusvägen som leder ut till en avstyckad gård, det fd ”kyrkohemmanet”. Målet med dagens exkursion är att uppmärksamma och diskutera vägkanternas olika gräs och blomster. När man väl tittar efter finns det ganska mycken mångfald alldeles ”in på knuten”.

Växter i vägkanten, foto Perry Vigelsbo

Blåklocka, bockrot och gulmåra.

De gräsbevuxna åkrarna nära gården har länge skötts ganska extensivt och markägaren har låtit bli att konstgödsla sen länge. Långsamt har olika växter funnit sig väg ut i gräshavet; det kan vara de starkt och flitigt blommande blåklockorna, kanske åkervädden som alltid drar till sig insekter av olika slag – fjärilar, vildbin, andra insekter.

Smällglim, foto Perry VigelsboGulmåran har nu slagit ut på allvar och på några håll hittar vi den mer ”buffliga” stormåran. På den norra sidan av vägen syns några buketter med den något säregna smällglimmen, växten med sina ganska små utstickande kronblad, med sitt uppblåsta, kraftiga foder. Kollar man Sten-Bertil Vides ”Sydsvenska växtnamn” finner man att det finns, fanns många lokala, dialektala namn på denna nyssnämnda nejlikväxt, som begåvats med det latinska namnet Silene cucubalus. Vad sägs om baggtaska (Tofteryd i Småland), harpungar påsblomma (Högsby i Småland), smällblomma (Simrishamn, Åhus), smällkod. På gotländska benämndes förr denna växt för tarald. Ordet lär kunna översättas till ”tårvållaren” och enligt Wikipedia hänger detta samman på så vis: Detta namn, tårvållaren, ”grundas på tron att diverse små trolldomsväsen var rädda för tarald, eftersom dessa väsen, om de råkade beröra en tarald, drabbades av en så djup sorg, att de började gråta. Av denna orsak ansågs tarald vara bland de starkaste medel man kunde finna för att jaga småtroll på flykten”.

Rödven, foto Janne JohanssonVi har sagt oss i floracirkeln att vi ska ägna extra tid åt gräsen. Därför kom dessa graciösa varelser att hamna i skottgluggen både då och nu denna lördag… Visst är de lätta att förbise, gräsen, fast tittar man efter har de olika arterna oftast sin egen särprägel. Gräs är verkligen inte omöjliga att bestämma och sätta namn på. Den starkt håriga, luddiga luddtåteln är på sina håll i Sandsjöholmsåkrarna vanlig och det är även dess släkting lentåteln. Och på många håll avslöjar sig den nu vanligt blommande rödvenen med sin märkligt eleganta, ”smäckra” vippa. Småaxen hos detta dilliga gräs är nämligen förutom sin ringa storlek även 1-blommiga! Hundäxing, vårbrodd, knägräs, rödsvingel, kvickrot är andra gräsarter vi tvingar varann att göra bekantskapen med.

Vi växlar dock hela tiden i vårt botaniserande mellan gräsen och de mer färgglada örterna. Förutom de som redan nämnts ser vi johannesört, gullris och förstås den attraktiva åkervädden. Den påträngande gulsporren ses nära den lilla bron över Pinnån, ängskovallen är vanlig nästan överallt, liksom blodroten, nysörten, röllekan…

Avslutningen av exkursionen blir i form av en vandring utmed den gamla banvallen nere vid Vanås. Under senaste halvåret har sträckan Vanås till motellet, Åsljunga förvandlats och gjorts om till en smått påkostad, men starkt småstenig cykelväg. Detta har ur vissa synvinklar säkert framskapat en mer ändamålsenlig vägbana, men samtidigt har denna förvandling gjort livet mer knepigt för insekterna, vildbina, vägsteklarna här. Tyvärr har det blivit så, inte direkt som en kunnig efterföljare till projektet ”Biparadisets vägsyn”.

Fjärilar, foto Perry Vigelsbo

Mindre tåtelsmygare, vitfläckig guldvinge och ängsmetallvinge.

Men en hel del kvarvarande växter finns fortfarande att hitta utmed den gamla banvallen, visst är det så – vi ger oss därför tid att studera bland annat bockrotens vita blomflockar, någon hittar femfingerörtens gula kronblad och det högresta gräset knylhavre måste givetvis betittas i medtagen lupp.

Text: Janne Johansson
Foto: Perry Vigelsbo och Janne Johansson

Göingeåsen, Tormestorp
– 5 juli

Exkursion till Göingeåsen. Foto Perry Vigelsbo

Under drygt fyra timmar vandrar 16 personer runt i naturreservatet på Göingeåsens västra sluttning, strax intill Tormestorp. Vädret är något nyckfullt, men vi har tur och mestadels är det uppehåll.

I dessa coronatider blir det av tvång många bilar som parkeras vid uthusbyggnaderna intill gården Spragleröd. Genast vid p-platsen möts vi av en mängd ”ruderatblommor” bland krossten, grus och sand… vit sötväppling, gråbo, mörkt kungsljus, oxtunga, blåeld, jordklöver, harklöver…

En stor infotavla visar besökaren reservatets omfattning, men vi går vidare längs stigen inåt branterna.

Skogsbingel, lundarv och lundslok. Foto Janne Johansson

Skogsbingel, lundarv och lundslok.

Hasselbuskar mest varstans, i övrigt exemplar av mindre alm, lind, skogsolvon, avenbok. I kanten av stigen syns de korgblommiga arterna skogssallat och harkål, och än vanligare är lundsloken, ett till synes vanligt gräs i denna del av åsen/berget. Även hässlebrodd och skogsstarr sågs på flera håll. Bland örterna kan man nämna nejlikrot, lundarv, stinknäva, stinksyska, skogsbingel och slingrande på marken ses ofta gulplisterblad.

Exkursion till Göingeåsen. Foto Perry Vigelsbo

Vi avviker därefter från stigen och ger oss ut i obanad terräng – längs en ganska fuktig, stenblocksrik, lövskogsbeväxt sluttning. Avenboken är ofta vanlig i denna trakt, men vi ser även höga lindar, lönnar m fl. Vildsvin och rådjur har sina vägar förbi, många fallna trädstammar, buskage. Här verkar ingen göra besök… Någon hittar så den ganska nygjorda spången, bron över Tormestorpsån! Så bra. Men vi får vada i nässlor, högt gräs innan vi kommer fram till bron. Innan vi når den inhägnade gräsmarken på andra sidan måste vi obekväma oss och krypa under den med ström fullproppade stängseltråden. Thomas fick sig allt en stöt. Rörflen var ett av de högväxande gräsen på den öppna marken innanför.

Vi går in i den röjda ek- och hasselskogen väster om ån. Även detta område ingår i reservatet och betas av nötkreatur. Fikapaus är nu ett måste och tillika kan den genomföras i en skön miljö. Kollar man gamla kartor upptäcker man att detta område utgör före detta ängsmark! Kombinationen ek, hassel och ängsmark är ganska vanlig i dessa trakter och reservatet återspeglar därigenom denna ”forntid”.

Exkursion till Göingeåsen. Foto Perry Vigelsbo

Vår återmarsch går en kort stund längs järnvägen mot Malmö, förbi en fabrik. I ån ser vi stor igelknopp, kaveldun, skogssäv, fackelblomster, rosendunört… Och i slänten på banvallen växer strimsporre. Men nu återgår vi till mer lättpromenerad vandring längs, ja just det, Skåneleden, och når snart en bit upp på åsens markanta brant.

Vaksamma ögon hittar ett gräs med långa borst ut med stigen, månne en losta, Bromus? Ingen vågar säga något. Och en bräsma som vi tidigare skådat måste nog bestämmas som en lundbräsma när man tittar efter mer noggrant. Skogsbräsman har väl inga sådana småblad.

En andra fika intas, mycket stenblockig mark nedanför leden. Vi vandrar nöjda tillbaks längs leden – till bilarna.

Text: Janne Johansson
Foto: Lars Schale, Perry Vigelsbo och Janne Johansson

De vilda blommornas dag
– 14 juni

Söndagen den 14 juni var det åter dags för en återkommande klassiker. Det var nämligen den adertonde gången som det samnordiska arrangemanget ”De vilda blommornas dag” genomfördes. Och i Örkelljunga har vi under alla år försökt haka på och erbjuda ett lokalt arrangemang.

De vilda blommornas dag 2020 - foto Perry Vigelsbo

Denna gång blev det Pinnåområdet mellan Landis och Bruket som besöktes, vår likaså klassiska, tätortsnära växtlokal längs det spännande vattendraget. Ingen nulevande kan detta område bättre än Zigge och därför var det följdriktigt också han som var dagens guide. I sitt följe denna floradag hade han 11 intresserade naturvänner. Ett skönt väder, god stämning.

Allt är så frodigt under denna junitid och visst har det även regnat en del också under våren och försommaren. Den pampigaste växten under vandringen var kanske ormbunken safsa, även kallad kungsbräken. I den hörna av landisbanan som smått tangerar Pinnån finns ett fint ex att beskåda. Andra ormbunkar som vi stötte på var majbräken, lundbräken, hultbräken.

Bland de gräsliga begivenheterna fanns vårbrodd, ludd- och lentåtel, kärrgöe, stagg m fl och bland halvgräsen, som starren brukar föras till, kunde vi inte undgå brunstarrens stora blad utmed spången (ofta är bladslidorna starkt röda, rödbruna vid basen), blekstarr, hirsstarr och stjärnstarr.

Åsljungabjörnbär - foto Perry Vigelsbo

Åsljungabjörnbär

Hultbräken, ältranunkel och humleblomster - foto Perry Vigelsbo

Hultbräken, ältranunkel och humleblomster

Både de vanligt förekommande växtarterna som de mer sällsynta stannade vi upp inför. Och välvilligt gav oss Zigge en liten föreläsning!

Bland områdets mer örtlika blomster fick vi veta mer om andra arter som småvänderot, flädervänderot, kirskål, gåsört, humleblomster och likaså berättade Zigge om den lokala björnbärsart som faktiskt kallas åsljungabjörnbär.

Text: Janne Johansson
Foto: Perry Vigelsbo

Skottorps våtmark – Naturnatten 2020
– 5 juni

Naturnatten 2020 - foto Janne Johansson

En lång karavan med bilar styrde kosan mot väst, närmar bestämt mot Skottorps våtmark, strax söder om slottet. När vi närmade oss Våxtorp fick vi se en fantastisk solnedgång. Solen sken bakom ett moln och bildade en solrand i nedankant av molnet, mycket speciellt.

Naturnatten 2020 - foto Janne Johansson

Väl framme vid västra dammen fick vi under vår promenad höra ivrig sång från kärrsångare. Från vassen hördes även sång från rörsångare, en rödbena varnade intensivt när vi gick längs dammkanten, några änder flög förbi därav en skedand, även storspovar sågs flygande.

Vi hade svårt att konstatera om det var en gråhakedopping som låg i en av dammarna eftersom det kom in dimma över vattenspegeln, men vi kom gemensamt fram till att så var fallet.

När vi gick tillbaks mot bilarna fick vi även sång av två gräshoppsångare.

Den mycket efterlängtade fikan intogs vid den mellersta dammen vid Skottorps våtmark. Där sjöng flera näktergalar så att vi kunde knappt höra något annat.

Naturnatten 2020 - foto Janne Johansson

När klockan blev 24.00 bröt vi upp och vi var nöjda trots att vi inte fick höra någon raritet och inte heller någon kornknarr. Vi var 11 fågelentusiaster som hade en härlig kväll med månen hängandes över Hallandsåsen.

Stort tack till alla fågelentusiaster som gjorde nattfågelexkursionen till vad den blev.

Text: Kurt Arne Johansson
Foto: Janne Johansson

Tidig morgon med skolorna
– 29 maj

Traditionsenligt i månadsskiftet maj- juni, bjöd föreningen några av kommunens fjärdeklassare på en tidig morgon i området runt Lärkesholmssjöarna. Och som det brukar vara sken solen över oss alla. Jag tror mej veta att vi aldrig har haft riktig otur med vädret under dessa år, och utflykterna med 4:orna har ändå genomförts upp emot otroliga 30 år! Det har aldrig regnat, mestadels solsken, någon gång lite blåsigt. Arrangemanget har aldrig behövts ställas in, egentligen otroligt.

Detta året var det tyvärr bara Berings 4:or som var med, tidigare har alltid även Mårdens 4:or varit med. Cirka 50 elever gav sej halv 6 på morgonen ut på turen, indelade i fyra grupper, tillsammans med lärare, några föräldrar och fem kunniga ”naturvetare” som ciceroner. Framför allt bör vi här passa på att tacka Inger från Klippan-föreningen, som kom och ställde upp som ledare.

Med fika i ryggsäckarna och med allt mer värmande sol knatade grupperna iväg, med småstopp då och då, för att lyssna och ibland titta på blommor, träd eller buskar. Men, men, kanske mest fokus på fåglarna! Och, lite förberedelse hade eleverna fått, vissa fågelarter hade specialstuderats. Som, talgoxe, lövsångare, bofink, svartvit flugsnappare, och några till. Visst fick grupperna höra/se de flesta av de förväntade arterna, plus en hel del andra också. Roligt var att en av grupperna fick se en hornuggleunge och en av föräldrarna.

Men det viktigaste i sammanhanget var ändå att komma ut en tidig, vacker morgon, många hade säkert aldrig upplevt något sådant tidigare. Och som brukligt fixade vaktmästare Ingvar grillad korv med mera efter välförrättat värv. Inte heller ska vi glömma att hedra Eva, Inger, Lennart och Janne för kunnigt ledarskap.

Text: Björn Herrlund
Foto: Janne Johansson

Vägkanter i kommunen
– 22 maj

Växter i vägkanten, foto Janne Johansson

Under några timmar besöktes denna kväll en mindre grusväg nära Sandsjöholm och dessutom en fd järnvägsbank som omvandlats till en gång- och cykelstig – belägen i samma ”härad”. Våra ögon letade denna gång efter förekomsten av olika växter i anslutning till vägarna. Ofta slås vegetationen i vägkanten under slutet av sommaren vilket kan både gynna och missgynna floran beroende på ingreppets/slåtterns tidpunkt. Denna dag är förresten utnämnd till den ”Biologiska mångfaldens dag”, vilket vi uppmärksammade på detta vis.

Växter i vägkanten, foto Janne Johansson

Vi var nio personer som mötte upp under denna kvällsvandring.

Tyvärr måste vi konstatera att den senaste månadens kyliga väder medfört att flertalet växters blomning förskjutits fram i tiden. Gökärten kunde dock ses blomma, liksom nejlikväxten hönsarv och den lilla krusiféren sandkrassing. Den sistnämnda ses gärna på torr mark på gamla järnvägsbankar. En korgblommig växt som den gulblommiga svinroten gladde med sin närvaro på flera ställen. Svinroten, även kallad kornfibbla, var förr en vanligt förekommande slåtterindikator. Numera är det allt ovanligare att man påträffar den.

Växter i vägkanten, foto Janne Johansson

Växter i vägkanten, foto Janne Johansson

Bland de växter som längre fram i sommar ger nektar och pollen åt fjärilar och vildbin sågs bladrosetter från både ängs- och åkervädd, liksom från den snart framblommande gråfibblan. Johannesört, monke, gul- och stormåra var andra arter som noterades. Dessutom kunde vi inte undgå förekomsten av kvävegynnade, flockblomstriga arter som hundkäx, kirskål liksom de mångenstädes vanliga maskrosorna vilka hittades både blommande och överblommade.

Vi avslutade exkursionen med att bestämma oss för att någon gång i juli månad komma tillbaks till detta Sandsjöholmsområde för att se vilka växtarter som vid den tiden kan visa sig och blomma. Kanske olika insekter då också kan noteras.

Text och foto: Janne Johansson

Rönneås dalgång – Djupadal och Natthall
– 1 maj

Efter välbehövligt regn besöktes denna första maj flera vackra lokaler utmed Rönneån.

Vi började vid Djupadals mölla (numera kanotcentrum), dess norra sida bestegs. Här har vårfloran en längre tid visat upp sig i form av nunneört, tandrot, sippor… och de 12 personer som utgjorde exkursionsdeltagarna vandrade med viss möda upp på knallen intill. Utsikt över ån, möllan och träd under lövutslagning, ofta avenbok.

Därefter långvandring bort till Natthall en bit uppströms längs det vackra vattendraget. Mindre hackspett, gröngöling, större hackspett, grönsångare, svarthätta, ärtsångare, gransångare, svartvit flugsnappare, stenknäck, trastsång, rödhakesång.

Härlig ”fikatimme” uppe på höjden Natthall med betagande vyer över den stillsamt meandrande Rönneåfåran. Inger Persson från Klippanbygdens Natur var också med och gav oss inspiration… Vid några stora stenblock nära Natthallshöjden sägs trollen hålla till och med sina hyss stör de jättarna på toppen av Natthall. I Natthalls brant ska både svartbräken och gaffelbräken finnas, men vi varken vågade eller hann med ett eftersök.

Under tillbakavandringen sökte vi oss fram längs sluttningen ner mot Rönneå. Rik vår- och försommarflora gladde oss, vit-, blå- och gulsippa kunde ännu ses, vätteros (mycket var överblommat), skogsbingel, tandrot, ramslök, lungört, sankt Pers nycklar (enstaka), gullviva, violer (lundviol, skogsviol), löktrav, vårlök (överblommad) m fl.

Exkursionen avrundades med ett nära-Rönneå-besök på Göingevången ej långt från Ljungbyhed. En mycket gammal marknadsplats med anor bak i 1400-/1500-talen. På ganska plana, välbetade strandängar kunde vi hitta uppstickande backsippor i markerna nära åfåran. Även några mandelblombestånd kunde inregistreras. Annars var det mest knippfrylet som blommade i sin enkelhet och vid några sandblottor den helt överblommade nagelörten.

I Risebergas florabutik inhandlades Engelholmsglass. Värdig avslutning på denna trivsamma första maj!!

Text och foto: Janne Johansson